Paradisets timma

1. När människorna sova
vid sommarnattens sken
och tusen röster lova
sin fröjd från gren till gren,
då purpras lingonriset
av stilla skyars gull,
då hägrar paradiset
än över jordens mull.

2. Du äng, låt kalkar glimma
kring älvans lätta häl!
Du paradisets tima,
din dagg gjut i vår själ!
Än jublar fågelsången
kring gryningsljusa sund
så klar som första gången
i tidens första stund.